Änkan lade i hemlighet ner sin mans älskarinnas fotografi i kistan: och några dagar senare hände något som hela byn skulle minnas länge 😱😲
Maria hatade Anna. I två år hade den unga sjukvårdaren inte lämnat David — Marias laglige make — i fred. Anna hittade alltid en anledning att vara nära honom: ett brådskande samtal, ett ”tillfälligt” möte utanför affären eller ett utdraget samtal efter en undersökning. Hon log alltför självsäkert och såg på honom som om hustrun bredvid honom helt enkelt inte existerade.
Maria teg inte. Flera gånger sade hon rakt ut till Anna att hålla sig borta från hennes familj. Men Anna svarade lugnt att David var en vuxen man och själv bestämde vem han ville umgås med. Ibland lade hon till med ett hånleende att om en man var lycklig hemma, skulle han inte söka uppmärksamhet någon annanstans.
De orden kunde Maria inte glömma.
David hade nyligen fyllt fyrtio, arbetade mycket och reste ofta runt i området. Och en kväll stannade hans hjärta helt enkelt. Allt gick väldigt fort.
När Anna fick höra nyheten gick hon till Marias hus för att ta farväl av mannen hon älskade. På begravningen stod hon vid sidan av och närmade sig inte kistan. Hon förstod att hon inte hade rätt att vara där. Hon var blek, med rödsprängda ögon. Änkan gick fram till henne och sade tyst att hon aldrig skulle förlåta henne. Hon anklagade Anna för att ha förstört deras familj och drivit David i graven.
— Du kommer snart att dö, för jag lade ditt fotografi i kistan bredvid din älskare.
Anna svarade inte och gick därifrån. Och några dagar senare hände något otroligt 😨😱 Fortsättningen på denna historia finns i den första kommentaren 👇👇
Natten då hennes man dog tog Maria fram ett gammalt fotografi av Anna ur en låda. Hon såg länge på bilden och gick sedan tyst, när ingen var hemma, fram till kistan och lade fotot på Davids bröst. Hon tyckte att hon på så sätt skulle straffa sin rival.
Änkan berättade själv för älskarinnan om fotografiet i kistan. Och det gjorde hon inte av en slump.
Maria visste att deras by levde på rykten och vidskepelse. Människorna här trodde mer på tecken, förbannelser och ”onda ögat” än på läkare. Det var just på det hon räknade med.
Efter begravningen gick hon fram till Anna och sade högt, så att grannarna kunde höra, att hon hade lagt hennes fotografi i Davids kista. Hon tillade att man alltid får betala för sådant.
Människorna blev genast misstänksamma, utbytte blickar, och redan på kvällen spreds rykten genom byn.
Men den verkliga orsaken var en annan.
Maria bestämde sig för att bli av med sin rival i tysthet, så att ingen skulle kunna koppla det till henne.
Några dagar senare började Anna plötsligt må dåligt. Först svaghet, sedan illamående och svåra magsmärtor. Inom ett dygn kunde hon inte längre stiga upp ur sängen.
Ryktena började genast spridas i byn. Folk viskade att det var änkans förbannelse. De sade att man inte får lägga ett levande människas fotografi i en kista, eftersom de döda tar med sig den som finns på bilden.
De gamla kvinnorna vid brunnen gjorde korstecknet och försäkrade att allt hade skett enligt de ”högre makternas” lag.
Maria teg. Hon låtsades själv vara förvånad. Hon gick till och med demonstrativt till kyrkan.
Men Anna trodde inte på mystik. Hon arbetade inom vården och visste att hennes tillstånd liknade en förgiftning. Symtomen var alltför tydliga.
Hon mindes att grannarna de senaste dagarna hade kommit med mat till henne. Vatten hade också lämnats via bekanta. Anna slutade äta allt hon fick från andras händer. Hon använde bara de förråd som hon själv köpte. Hon började dricka vatten ur förseglade flaskor.
Efter några dagar mådde hon bättre.
Då förstod hon att någon verkligen hade velat henne död. Och den enda personen som tjänade på det hade redan högt förkunnat ”förbannelsen” för hela byn.
