En 79-årig farmor rotade i soporna varje morgon, folk trodde att hon letade efter mat, men sanningen var mycket hemskare 😱😱
Den äldre kvinnan bodde på första våningen, i en lägenhet med immiga fönster och vissna fikusar på fönsterbrädan. Ingen visste riktigt vem hon var. Grannarna visste bara en sak: varje dag, exakt klockan sex på morgonen, gick hon ut med en stor blekt väska till soptunnorna. Och började rota. Länge. Som om hon letade efter något viktigt.
— Där går hon igen…
— Kanske letar hon efter mat? Eller flaskor?
— Nej, hon är bara galen.
— Eller en häxa. Ögonen är som en ugglas, — diskuterade de boende.
I samma hus bodde en nioårig flicka. Hon såg ofta farmor från fönstret och kunde inte förstå varför hon gjorde detta varje dag. En dag övervann nyfikenheten rädslan. När mamman gick till jobbet gick flickan ner till gården och närmade sig.
— Farmor… har du tappat något?
Det verkade som om hon inte hörde. Händerna fortsatte rota i soporna — i matrester, pappersbitar, smutsiga trasor. Sedan stannade de. Den lilla flickan väntade sig att höra att hon bara letade efter mat, men när hon fick reda på sanningen blev hon förskräckt… Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Flickan förväntade sig hårda ord, men farmor viskade plötsligt:
— Har du sett en bebis här?
Flickan blev mållös.
— Vem?
— En pojke… mycket liten… inlindad i en filt. Jag förlorade honom. Han är någonstans här.
Med dessa ord böjde hon sig igen över soporna och fortsatte rota i de gamla påsarna utan att bry sig om flickan längre.
Flickan sprang skrämd hem och berättade allt för sin mamma på kvällen. Hon blev blek och viskade bara:
— Gå inte nära henne igen, hör du? Gå inte nära.
En vecka senare dog den äldre kvinnan — precis vid sopkärlen. Stroke. Ambulansen kom snabbt, men för sent. Väskan som hon aldrig släppte togs bort av städarna. Några dagar senare började folk viska på bänken vid porten:
— Har du hört vad de kom fram till om henne?
— Om vem?
— Om den där gamla kvinnan. När hon var femton födde hon i hemlighet ett barn. Hemma. Pappan var dubbelt så gammal, tydligen en granne. Hon höll allt hemligt. Föddes — och hon kastade omedelbart bort barnet. I soporna. Hennes mamma slog henne då och kastade ut henne.
— Herregud…
— Sedan dess blev hon galen. Ibland på psyket, ibland hemma. Sedan stängde hon sig helt inne. Och varje dag gick hon till soporna. För att leta. Efter sitt barn.
