En fräck passagerare lade sina smutsiga, illaluktande fötter på armstödet till en ung kvinna som satt framför honom och vägrade kategoriskt att ta bort dem. Kvinnan stod länge ut med hans provocerande beteende, men en halvtimme senare gjorde hon något som fick hela flygplanet att stelna av chock 😱😳
Ungefär en halvtimme efter starten kände Lera hur något varmt och obehagligt rörde vid hennes arm. Först trodde hon att hennes stolsgranne av misstag hade stött till henne med armbågen, men när hon tittade ner såg hon till sin förskräckelse en smutsig, bar fot.
Fem tjocka tår vilade helt obekymrat på hennes armstöd, bokstavligen bara några centimeter från hennes hand.
Lera vände sig hastigt om och fick syn på en man i femtioårsåldern som hade brett ut sig bekvämt i sätet bakom henne.
Han var storväxt, med en rejäl mage och kort grått hår. Han bar ett vitt linne och ljusblå shorts. På handleden glänste en dyr klocka och på huvudet hade han stora svarta hörlurar. Mannen tuggade långsamt på sitt tuggummi, blåste bubblor och såg sig omkring som om han inte befann sig på ett flygplan utan hemma i sitt eget vardagsrum.
Han hade sträckt fram båda sina smutsiga fötter, medan hans gympaskor och strumpor låg slängda under sätet.
Från hans fötter kom en så obehaglig lukt att Lera instinktivt höll för näsan.
— Ursäkta, skulle ni kunna ta bort fötterna från mitt armstöd? frågade hon artigt.
Mannen drog undan ena hörluren en aning och tittade irriterat på henne.
— Vad är det? Stör det dig?
— Självklart stör det mig. Det här är mitt armstöd och dina smutsiga fötter ligger praktiskt taget på mina händer.
Mannen flinade hånfullt och fortsatte tugga sitt tuggummi.
— Mina fötter behöver också andas, unga dam. Jag har betalat för min biljett och har rätt att sitta bekvämt.
— Då får dina fötter andas vid ditt eget säte.
— Herregud, vad känsliga alla har blivit! Använd det andra armstödet och lämna mig ifred.
Efter de orden satte han demonstrativt på sig hörlurarna igen, blåste en enorm bubbla med tuggummit och lät den spricka med en hög smäll.
Lera vände sig framåt igen och hoppades att mannen trots allt skulle ta sitt förnuft till fånga.
Men tio minuter gick och de smutsiga fötterna låg fortfarande kvar på samma ställe.
När flygplanet skakade till lite på grund av turbulens snuddade hans tår till och med vid ärmen på hennes tröja.
Lera vände sig om igen.
— Jag ber dig för sista gången, ta bort fötterna. Det är vidrigt!
Mannen himlade med ögonen och suckade högt.
— Varför håller du på och tjatar på mig? Det är ju bara fötter! Man skulle kunna tro att jag hade lagt dem rakt i din tallrik!
Kvinnan som satt bredvid Lera kunde inte hålla tyst längre.
— Ursäkta, men era fötter luktar fruktansvärt illa. Visa åtminstone lite respekt för människorna omkring er.
— Och du ska inte lägga dig i! svarade mannen ohövligt. — På ett flygplan måste man kunna dela på utrymmet!
Flera passagerare vände sig om. Några skakade upprört på huvudet, men mannen bara skrattade.
Lera kallade till och med på en flygvärdinna. Hon bad artigt passageraren att ta ner fötterna, men han gjorde det motvilligt och bara i några minuter. Så snart flygvärdinnan hade gått därifrån lade han upp fötterna precis som tidigare.
Då förstod den unga kvinnan att det var meningslöst att försöka prata med en sådan människa.
Han visste mycket väl vad han gjorde och verkade njuta av att de andra inte kunde göra något åt saken.
Men Lera bestämde sig för att hon minsann skulle lära honom lite hyfs. Och ungefär en halvtimme senare gjorde hon något som lämnade alla ombord på flygplanet fullständigt chockade 😳😧 Fortsättningen på historien finns i den första kommentaren 👇👇
Ungefär en halvtimme senare reste sig mannen äntligen och gick mot toaletten.
Så snart han hade försvunnit bakom dörren vände sig Lera till mannen som satt bredvid honom och bad honom tyst om en tjänst. Han blev först förvånad, men sedan började han skratta och gick med på att byta plats med henne.
Lera satte sig snabbt på den lediga platsen bakom sitt tidigare säte, tog av sig skorna och gjorde det bekvämt för sig.
Sedan sträckte hon ut båda benen och lade fötterna direkt på den oförskämde passagerarens säte.
Men hon stannade inte där.
Hon tog fram ett stort paket torra kex ur väskan, öppnade det och började äta. Samtidigt såg hon medvetet till att smulorna föll ner på det tomma sätet.
Sedan lade hon även sin väska och jacka där och tog upp nästan allt ledigt utrymme.
När mannen kom tillbaka från toaletten stod han stilla mitt i gången i flera sekunder, oförmögen att tro sina egna ögon.
— VAD I HELA FRIDEN ÄR DET HÄR?! skrek han. — Varför ligger dina fötter på mitt säte?!
Lera tuggade lugnt färdigt sitt kex och tittade på honom.
— Vad är det? Stör det dig?
— Ta genast bort dina smutsiga fötter! Och vad är det för smulor på mitt säte?!
— Men ta det lugnt, svarade den unga kvinnan med ett leende. — Vi behöver väl inte skämmas inför varandra. Jag har sett dina smutsiga fötter, nu är det din tur.
Passagerarna i närheten började skratta, medan mannen blev röd i ansiktet av ilska.
— Jag ska genast kalla på en flygvärdinna! Det här är min plats, jag har betalat för den!
— Vilket sammanträffande! utbrast Lera och låtsades vara förvånad. — Jag har också betalat för min plats, men av någon anledning verkade det inte bekymra dig alls.
Mannen öppnade munnen för att svara, men Lera fortsatte:
— Det var ju du själv som sa att man måste kunna dela på utrymmet på ett flygplan. Så jag bestämde mig för att följa ditt råd.
Nu skrattade till och med passagerarna som satt flera rader längre bort.
Mannen försökte protestera ännu högre, men just då kom flygvärdinnan, som hade lockats dit av ropen.
Lera förklarade lugnt situationen och passagerarna som satt i närheten bekräftade vartenda ord hon sa.
Flygvärdinnan bad den unga kvinnan att ta bort fötterna och sina saker från någon annans säte. Därefter varnade hon mannen strängt för att hans beteende inte längre skulle tolereras.
Lera gjorde som hon blev tillsagd utan att protestera, samlade upp smulorna med en servett och återvände till sin egen plats.
Mannen satte sig äntligen ordentligt, tog på sig skorna igen och sa inte ett enda ord förrän planet hade landat.
När flygplanet hade landat kom en äldre kvinna från raden bredvid fram till Lera och sa tyst:
— Kära flicka, jag har flugit i fyrtio år, men det är första gången jag ser någon få en sådan läxa med sina egna ord.
Lera började skratta och svarade:
— Ibland räcker det inte att förklara för människor att de beter sig illa. Ibland måste man helt enkelt visa dem hur deras beteende ser ut utifrån.
Och det roligaste av allt var att mannen, som bara en timme tidigare hade krävt tålamod och respekt från alla andra för sina egna vanor, visade sig vara fullständigt oförmögen att stå ut med exakt samma behandling själv.
