En kvinna krävde att jag och min hund skulle kastas av planet, och förolämpade oss – men då hände något helt oväntat 😱😱
Nyligen var jag tvungen att flyga hem till mina föräldrar. Eftersom jag lider av posttraumatiskt stressyndrom efter en allvarlig olycka, har jag alltid med mig en certifierad assistanshund. Den här tränade hunden är inte bara en följeslagare – han känner av panikattacker, hjälper mig att andas lugnare och hindrar mig från att “sjunka ner” i ångest. Utan honom skulle jag inte klara det.
Vi satte oss lugnt på våra platser: jag vid fönstret, hunden låg vid mina fötter – precis enligt reglerna. Men lugnet blev kortvarigt.
En medelålders kvinna stannade abrupt till när hon såg hunden, med ett uttryck av avsky i ansiktet. Hon utbrast högt:
— Är det här ett skämt? Jag tänker inte sitta bredvid den där smutsiga hunden!
— Det är en medicinskt tränad assistanshund, svarade jag lugnt. — Han kommer att ligga vid mina fötter under hela flygningen. Och han är inte smutsig.
— Det är äckligt, snäste hon. — Passagerare med hundar borde sitta i en särskild sektion. Och om jag är allergisk? Låt din hund åka i bagageutrymmet!
Jag var nära att börja gråta. En flygvärdinna kom fram.
— Är det något problem? frågade hon vänligt.
— Ja! utbrast kvinnan. — Det är en hund här. Jag är allergisk och känner mig inte trygg.
Flygvärdinnan svarade lugnt men bestämt:
— Frun, detta är en certifierad assistanshund. Han har full rätt att vara ombord. Och han kommer att stanna här.
— Jag bryr mig inte om reglerna, fräste kvinnan. — Han kan bita! Jag vill att hon och hunden tas av planet.
Hunden uppförde sig exemplariskt – lugn och fokuserad, precis som en tränad hund ska. Men jag kände hur andningen blev svårare. Paniken började komma. Flygvärdinnan frågade tyst:
— Har du dokumentation?
Med darrande händer räckte jag över intyget och hundens legitimation. Hon läste, log och sa:
— Tack. Allt är i sin ordning. Du får stanna.
Kvinnan himlade med ögonen:
— Otroligt. Den där hunden ser inte ens ut som en riktig assistanshund!
— Jag försäkrar dig att han är det, svarade flygvärdinnan. — Du kan sitta ner, eller så ordnar vi en annan plats.
— Jag tänker inte flytta mig! Det är hon som har djuret!
— Då, frun, får du stanna kvar enligt reglerna – annars måste vi be dig lämna planet, sa flygvärdinnan lugnt men bestämt.
Och just i det ögonblicket hände något helt oväntat som fick kvinnan att ångra varje ord och förolämpning 😱😨 Jag hoppas vi gjorde rätt… Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Piloten kom fram till oss. Han såg sträng ut och talade med kall röst:
— Har du verkligen hundallergi? Kan du visa ett läkarintyg?
Kvinnan tvekade och mumlade:
— Nej. Jag behöver inte sitta bredvid en hund om jag inte vill.
— I så fall ber jag dig lämna planet, sa han kallt. — Du kommer inte att flyga idag. Och jag ska personligen se till att du aldrig mer flyger med vårt flygbolag.
Kabinen bröt ut i applåder. Någon ropade till och med: ”Bravo!”
Kvinnan började skrika, hota, svära – men ingen lyssnade längre. Hon var rasande, men helt isolerad. Hon eskorterades av planet.
Jag satt kvar på min plats, med handen vilande på min hunds varma rygg. Han låg fortfarande lugnt vid mina fötter – precis som han skulle.
