En passagerare blockerade gången med sin stinkande fot, men jag lyckades sätta henne på plats — och hela kabinen applåderade mig 😬😂
Jag gick ombord på planet med förhoppningen om en lugn resa. Allt verkade normalt tills en ung kvinna, precis framför mig, fångade min uppmärksamhet. Hon var uppseendeväckande klädd och tycktes tro att världen kretsade kring henne.
Direkt efter start tog hon av sig skorna, lade ena foten på det tomma sätet bredvid och den andra rakt ut i gången. Hennes fot blockerade vägen för alla som ville gå på toaletten eller bara sträcka på benen. Till en början bad folk henne artigt att flytta foten, men fick bara sura blickar och irriterat fräsande tillbaka.
Sedan började hon demonstrativt ignorera alla önskemål. En man som försökte ta sig förbi fick höra högt:
— Vadå, kan du inte gå runt?!
Men det gick inte att gå runt — hon hade sträckt ut sig som om hon ville ta över hela raden. Det värsta var den starka lukten från hennes fot. Så skarp att en kvinna på andra sidan gömde sig bakom sin halsduk, och ett barn bakom mig frågade sin mamma:
— Mamma, varför luktar det som om någon aldrig byter strumpor?..
Jag stod ut så länge jag kunde. Men sedan förstod jag att det inte kunde fortsätta så här, och att jag behövde ge den oförskämda kvinnan en läxa. Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Jag tryckte på knappen för att kalla på flygvärdinnan.
— Ursäkta, — sa jag, — den här passageraren blockerar gången och vägrar flytta på foten. Kanske borde hon betala för den här platsen, när hon ändå använder den?
Flygvärdinnan tillrättavisade henne vänligt men bestämt. Kvinnan himlade med ögonen och muttrade:
— Men jag sitter ju inte här. Jag tänker inte betala. Jag har rättigheter.
Då lade sig hennes granne i raden i, som hade hört allt:
— Nej, nej, du kan inte bara ta någon annans plats så där. Vi kan registrera betalningen officiellt. Jag kan filma om hon vägrar.
Kvinnan bleknade. Flygvärdinnan passade på att kalla på kabinchefen.
Till slut var hon faktiskt tvungen att betala för det extra sätet, officiellt, enligt gällande taxa. Det blev nästan lika mycket som hennes egen biljett. Därefter satte hon sig äntligen normalt.
När flygvärdinnan gick därifrån hördes försiktiga applåder från den bakre delen av kabinen. Folk log, utbytte blickar, och kvinnan på andra sidan viskade till mig:
— Tack. Jag höll själv på att förlora tålamodet.
