En rörmokare blev kallad till ett hus på landet för att laga en läckande kran, men hemma i huset såg han ett foto av sig själv i en svart ram på väggen. 😨😨
Alex, en erfaren rörmokare, åkte den dagen på ett akut uppdrag. En äldre man hade ringt och sagt att en kran i badrummet på landet läckte. Han gav adressen – ett hus i ett exklusivt område trettio kilometer från staden. Inget misstänkt, ett vanligt jobb.
När Alex kom fram blev han förvånad: huset verkade ha stått tomt länge – flagande puts, ogräs, en gammal brevlåda med rostig lucka. Men på ringklockan svarade en äldre kvinna. Hon såg förvirrad, nästan spänd ut.
— Kransen är uppe på andra våningen. Var god kom in.
Alex gick upp för de gnisslande trappstegen och hamnade i en lång korridor med porträtt på väggarna. Han stannade – och en kall känsla spred sig.
På väggen, bland många gamla fotografier, såg han sitt ansikte. Eller rättare sagt, ett ansikte som var otroligt likt hans. Ett svartvitt foto i en sorglig svart ram.
Alex stirrade på fotot – samma ansiktsuttryck, samma näsform, ögonen, till och med käklinjen. Han gick nästan automatiskt till badrummet, men händerna darrade. Efter reparationen vågade han fråga.
— Ursäkta, en dum fråga. Vem är personen på fotot i trappan? Han liknar mig väldigt mycket.
Kvinnan frös till för ett ögonblick och blev sedan blek när hon såg det. 😲😲 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
— Det var min bror. Valentin. Han dog i en bilolycka för 15 år sedan. — Hon tänkte efter. — Konstigt, ni är verkligen lika. Till och med rösten är lite lik.
Alex nickade, något stack honom i bröstet.
— Är du säker på att han var din bror… på blodet?
Kvinnan rynkade pannan.
— Ja. Men… vet du, vår pappa brukade alltid säga att brodern av misstag togs från BB – det var något strul med korten. Sedan löste sig allt, men ibland sa han det på skämt, ibland allvarligt. Vi har aldrig vetat om det var sant eller inte.
