En sexårig pojke såg ett blött rep vid floden: han drog i det, och några minuter senare flöt något fruktansvärt upp till ytan 😨😱
Den dagen var varm och stilla.
Pojkarna lekte vid stranden av en lugn flod. De seglade små barkbåtar, kastade stenar i vattnet och skrattade så högt att ekot spred sig genom hela skogen.
Plötsligt lade en av dem – Ilja, den mest nyfikna i gänget – märke till något märkligt.
I sanden, nästan vid vattenkanten, låg ett tjockt rep. Den ena änden försvann ner i det grumliga vattnet, medan den andra låg på stranden.
– Titta! – ropade Ilja. – Tänk om det finns en skatt där nere?
Men vännerna blev genast misstänksamma.
– Rör det inte, det kan vara skräp… – sa någon tveksamt.
– Eller en fälla! – lade en annan till.
Trots rädslan böjde sig Ilja ner och grep tag i repet. Det var blött och kallt. Han drog – och kände motstånd. Det fanns definitivt något i andra änden.
– Jag drar! – ropade han, men hans vänner hade redan börjat backa. Någon skrattade nervöst, en annan blev alldeles blek.
– Vi drar härifrån! – skrek en av dem och sprang först iväg.
Efter en minut stod Ilja ensam kvar vid floden. Hjärtat slog hårt.
Han drog igen, den här gången starkare. Repet gav sakta efter, som om något tungt släpades längs botten. Vattnet började röra sig, och ur djupet steg något skrämmande upp.
Ilja stelnade till men släppte inte taget. Han fortsatte dra tills han tydligt såg vad som hade kommit upp till ytan. 😱😱 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Det var en mans kropp. Vattnet rann över hans ansikte, ögonen var slutna, kläderna klibbade mot huden. Repet var virat runt hans midja, och på halsen syntes blåmärken.
Ilja skrek till. Repet gled ur hans händer, han ryggade tillbaka och sprang mot byn. Tårarna fyllde hans ögon, andningen var flämtande, men han stannade inte.
När de vuxna kom tillbaka med honom till floden hade strömmen redan fört kroppen närmare stranden. Senare visade det sig att mannen hade varit försvunnen i en vecka.
Och repet – just det repet – har ingen vågat röra sedan dess. Det ligger fortfarande kvar vid strandkanten, som en påminnelse om att nyfikenhet ibland kan avslöja en fruktansvärd sanning.
