En sjuksköterska på bårhuset, som trodde att ingen var i rummet, försökte stjäla den dödes dyrbara ring… men i samma ögonblick som hon rörde vid hans hand, stelnade hon av skräck 😱😲
Kroppen av en ung man hade precis förts till bårhuset. På rapporten stod det kort och känslolöst: ”Hjärtstillestånd.”
Sjuksköterskan gick in i rummet för att förbereda kroppen för de följande procedurerna.
Hon tog på sig handskar, rättade till munskyddet — och frös plötsligt till. På den kalla metallbädden låg en ung, mycket vacker man — det såg ut som om han bara sov.
Men något annat fångade hennes uppmärksamhet ännu mer — en guldring på den dödes finger.
Hon kände genast igen märket. Sådana ringar kostade en förmögenhet — till och med den billigaste motsvarade fem års lön för henne.
Sjuksköterskan visste att det inte fanns några kameror i den här delen av bårhuset och att ingen annan ännu hade sett kroppen.
”Ingen kommer märka om ringen försvinner…” tänkte hon, medan hjärtat slog allt snabbare. Och om någon frågade, skulle hon säga att ringen troligen stals när mannen svimmade på gatan.
Hon tittade mot dörren — tomt. Tystnad. Bara det svaga brummandet från lamporna ovanför henne. Med darrande fingrar lutade hon sig över mannen och rörde försiktigt vid hans hand för att ta av ringen. Men just i det ögonblicket hände något oväntat som fick henne att stelna av skräck 😱😨
(Fortsättning i första kommentaren 👇👇)
I samma ögonblick ryckte den ”dödes” fingrar till. Sjuksköterskan hoppade bakåt, ögonen vidgades av fasa. Mannen drog plötsligt ett djupt andetag, öppnade ögonen och, blinkande, viskade:
— Var är jag?..
Sjuksköterskan var nära att skrika.
— Ni… ni är på bårhuset… Ert hjärta… hade stannat…
Han satte sig långsamt upp och såg sig omkring, förvirrad. Hans ansikte var blekt, läpparna blå — men blicken levande.
Senare visade det sig att ambulansläkarna hade förväxlat klinisk död med biologisk — hans hjärta hade bara stannat för ett ögonblick, men inte för alltid.
När mannen senare flyttades till en sjukhussal bad han att få tala med sjuksköterskan. Han såg henne rakt i ögonen och sa lugnt:
— Tack för att du inte hann ta av ringen. Den… betyder väldigt mycket för mig.
Sjuksköterskan blev kritvit och kunde inte säga ett ord. Hon nickade bara tyst — och från den dagen gick hon aldrig mer in i bårhuset ensam.
