En ung arbetare knuffade en äldre kollega ner i en lerig grop och skrattade åt honom, men han ångrade sig snart bittert när tre dyra utländska bilar stannade vid byggarbetsplatsen 😱😲
Morgonen på byggarbetsplatsen för det nya bostadskomplexet var kall och fuktig. Under natten hade det regnat och marken hade förvandlats till klibbig lera. Längs vägen sträckte sig en djup ränna fylld med grumligt vatten. Arbetarna gick långsamt mellan betongblock och armeringsjärn.
Bland dem fanns en ny arbetare — en äldre man i en gammal jacka och gummistövlar. Han hade dykt upp på byggarbetsplatsen bara några dagar tidigare. Nästan ingen pratade med honom. Den gamle mannen observerade tyst arbetet, skrev ibland något i ett litet anteckningsblock och tittade noggrant på grunden.
Efter en stund gick han fram till en ung arbetare som höll på att fästa en metallkonstruktion vid rännan.
— Du gör allt fel, sa den gamle lugnt.
Killen förstod inte ens direkt att det var honom man talade till.
— Va? svarade han irriterat.
Den gamle pekade på fästena.
— Om det blir minsta skakning här kan den här delen kanske inte klara belastningen. Och dessutom… följer du inte säkerhetsreglerna.
Den unge arbetaren rätade plötsligt på sig. Ett elakt leende dök upp i hans ansikte.
— Och vem är du som ska lära mig något? sa han högt så att de andra skulle höra.
Flera arbetare i närheten slutade arbeta och tittade intresserat åt deras håll.
— Jag säger bara hur man gör det rätt, svarade den gamle lugnt.
Killen skrattade högt.
— Titta på honom. Gubben har bestämt sig för att bli chefsingenjör.
Någon av arbetarna fnös. De andra började också skratta.
Den unge mannen gick närmare och tittade hånfullt på den äldre mannens darrande händer.
— Har du sett dig själv i spegeln? Dina händer skakar. Kan du ens hålla i en spade?
Arbetarna bakom honom skrattade igen.
Den gamle suckade tungt men gick inte därifrån.
— Du har ingen rätt att tala till mig så, sa han tyst.
De orden var som att hälla bensin på elden.
Den unge arbetarens ansikte förändrades plötsligt. Han tog ett steg fram, grep tag i den gamle i kragen på hans smutsiga jacka och ryckte honom hårt mot sig.
— Ska du läxa upp mig?
Och innan någon hann säga något knuffade killen honom hårt.
Den äldre mannen tappade balansen och rullade ner i den leriga gropen. Hans stövlar gled på den blöta jorden och en sekund senare låg han redan i det kalla, grumliga vattnet.
Den gamle försökte resa sig. Hans ansikte var täckt av lera och i hans ögon blixtrade förvåning och smärta.
Och den unge arbetaren stod ovanför honom och skrattade högt.
— Där har du din säkerhet!
Några arbetare skrattade också, även om flera av dem generat vände bort blicken.
Den gamle satte sig långsamt i leran och andades tungt. Han tittade upp på killen. I hans blick fanns varken ilska eller skrik.
Men den unge arbetaren ångrade sin handling bittert när tre dyra svarta utländska bilar stannade vid byggarbetsplatsen 😨😱 Fortsättningen på historien finns i den första kommentaren 👇👇
Just i det ögonblicket hördes ljudet av bromsar vid byggarbetsplatsen. Alla vände sig om.
Tre dyra svarta utländska bilar körde fram till byggarbetsplatsens grind en efter en. Bilarna stannade precis vid ingången. Två män i strikta kostymer steg ut ur den första bilen. De såg sig snabbt omkring och gick direkt mot rännan.
Den unge arbetaren rynkade pannan.
— Vad i… började han.
Men han hann inte avsluta.
En av männen stannade vid kanten av gropen och tittade ner med förvåning.
— Chef… är ni okej?
Arbetarna utbytte blickar.
Mannen i kostym böjde sig ner och hjälpte den gamle upp ur leran.
— Förlåt att vi är sena, sa han tyst.
Den äldre mannen torkade ansiktet med ärmen, såg på de unga arbetarna och sa lugnt:
— Det är ingen fara. Jag har just sett allt jag ville se.
Den unge arbetarens ansikte blev plötsligt blekt.
— Vänta… mumlade han.
Men det var redan för sent. Mannen i kostym vände sig mot arbetarna.
— Låt mig presentera. Det här är företagets ägare och ägaren till hela detta bostadskomplex.
En tung tystnad lade sig över byggarbetsplatsen.
Ägaren såg långsamt på var och en av dem.
— Under de senaste månaderna har jag fått dussintals klagomål. Man sa att arbetarna var lata, bröt mot säkerhetsreglerna och gjorde farliga misstag. Därför bestämde jag mig för att komma hit som en vanlig arbetare.
Sedan riktade han blicken mot den unge mannen.
— Och det verkar som att jag inte kom hit förgäves.
Den unge arbetaren blev ännu blekare.
Han vände sig mot mannen i kostym.
— Förbered dokumenten. De här människorna arbetar inte här längre.
Några minuter senare skrattade ingen längre på byggarbetsplatsen.
