En ung man ingick ett vad med sina vänner om att han skulle gifta sig med den överviktiga dottern till en lokal oligark – men på bröllopsdagen gjorde bruden något riktigt chockerande 😱😱
Alla gäster frös till, någon tappade sitt glas och ljudet av krossat glas ekade i tystnaden. Ingen förstod vad som pågick eller varför bruden betedde sig så här 😱 Brudgummen stod knappt på benen. Han ville säga något, men hann inte.
Brudgummens vänner, som han hade vadat med, slutade plötsligt att skratta och gästerna tittade förvånat på bruden.
Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Han var ung, snygg, rik och otroligt självsäker. I de fina kretsarna var han känd som Alex – arvtagare till ett byggimperium och elitens favorit.
En kväll, med ett glas dyr whisky i handen, nämnde någon bland vännerna – som ett skämt – dottern till en lokal oligark: Milena.
”Har ni hört? Gubben har en dotter… låt oss säga ganska kraftig,” sa en vän leende. ”Vem vågar?”
”Jag,” svarade Alex lugnt.
”Skojar du?” Alla brast ut i skratt.
”Vi slår vad,” sa han och tog en klunk. ”Ge mig tre månader. Inte bara ska jag få henne att bli kär i mig – jag ska fria. Och hon kommer att säga ja.”
Skratten tystnade och överraskningen tog över.
”Om du gifter dig med henne ger vi dig alla hundratusen var. Förlorar du – så ger du oss.”
Vadet var igång.
Milena var inte en kvinna som passade in i tidningarnas skönhetsideal. Hennes kropp var inte ”perfekt”, men hon hade något magnetiskt – värme, ärlighet, en känslig aura.
Alex började uppvakta henne: blommor, promenader, söta ord. Han spelade rollen som förälskad så väl att han nästan själv trodde på det.
Milena blomstrade, övertygad om att hon äntligen hade hittat någon som såg henne för den hon var.
När han föll på knä för att fria grät hon av glädje. Förberedelserna började och hela staden pratade om detta oväntade bröllop.
Kyrkan var full och tyst. Alla gäster var där – viktiga personer, affärspartners, familjevänner. Alex stod självsäkert vid altaret. Han tog Milenas hand och sade:
”Milena, du är allt för mig. Jag lovar att älska dig för alltid, att bevara varje leende, att stå vid din sida i glädje och sorg…”
Men då lyfte hon blicken. Hennes ögon var tårfyllda men rösten stadgad:
”Jag gör det inte.”
Gästerna tittade förvirrat på varandra. Men Milena fortsatte:
”När jag träffade dig trodde jag att jag hade funnit någon som såg bortom mitt yttre. Jag trodde att du älskade mig för den jag är – att du såg min själ.”
Rummet frös till is. Ett glas föll och ljudet av krossat glas ekade högt.
”Jag har upptäckt sanningen. Jag vet att allt var ett spel – ett vad.”
En oro spred sig bland gästerna. Alla vände sig mot Alex.
”Jag vet att du vadade med dina vänner,” fortsatte hon med klar röst. ”Att du skulle vinna mig, få mig till altaret – bara för att få tillgång till min fars pengar.”
Milenas far, som satt i första raden, reste sig långsamt. Bakom honom reste sig tre män i mörka kostymer – hans livvakter.
”Alex,” sade han lugnt, ”jag tror du vet var utgången är. Mina män kommer att följa dig.”
Livvakterna följde lugnt med brudgummen ut ur kyrkan. Gästerna förblev mållösa.
Milena stod vid altaret, med tårar i ögonen men huvudet högt. Hon vände sig mot publiken:
”Idag skulle jag ha blivit någons fru. Istället blev jag kvinnan som valde sig själv.”
Applåderna som följde var öronbedövande.
