Jag köpte en ny soffa, och min hund började genast klösa och bita i armstödet: jag stod inte ut, skar upp tyget och såg något fruktansvärt inuti soffan 😱😱
Jag letade länge efter en ny soffa – jag ville ha en som var bekväm, stilren och passade in i vardagsrummet.
Till slut hittade jag det perfekta exemplet i en liten butik som, visade det sig senare, specialiserade sig på begagnade möbler som restaurerats. Utseendemässigt såg soffan helt ny ut.
När jag bar in den hemma och ställde den i hörnet av rummet, kom min hund Jerry fram och blev genast misstänksam. Han är vanligtvis lugn, men den här gången betedde han sig märkligt. Han gick långsamt runt soffan, nosade på benen, sedan på armstöden – och stannade vid det högra. Plötsligt började han klösa det intensivt.
– Har du hittat din nya favoritplats? – frågade jag skrattande.
Men Jerry gav sig inte. Han skällde, klöste, nosade allt mer intensivt, som om han visste att något fanns där inne. Jag försökte distrahera honom med en leksak, ett godis – men förgäves. All hans uppmärksamhet var riktad mot det där armstödet.
Några timmar gick. Jag började bli nervös. Jerry brukar inte vara dramatisk. Om han var så envis, var något fel. Obehagliga tankar började komma. Tänk om det var något konstigt med soffan?
Jag tog en kniv och, efter att ha tvekat, skar upp tyget på armstödet. Inuti fanns gul vadd, fjädrar, gammalt trä – och… något svart. 🫣😱 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Jag rev försiktigt vidare – och insåg med fasa att det var en död orm. Lång, ihopringlad, redan på väg att förmultna. Lukten, som hållits tillbaka av tyget, slog mig i ansiktet. Jag ryggade tillbaka, och Jerry morrade som för att varna mig att hålla mig borta.
Jag slängde armstödet tillsammans med ormen och ringde saneringstjänsten. De bekräftade – ormen hade förmodligen krupit in i soffan när den stod i något lager eller på en soptipp och dog där inne.
Soffan hade tydligen bara klätts om utan att någon kontrollerat innehållet.
Sedan dess köper jag aldrig mer begagnade möbler.
Och Jerry sover numera bara på golvet – som om han inte längre litar på någon soffa i världen. Och jag förstår honom.
