Jag träffade en man på en dejtingsajt, bjöd hem honom till mig på vår första dejt – men så fort jag öppnade dörren skrek jag av skräck 😱😨
Efter skilsmässan från min första man fick jag många komplex. Han sa ständigt till mig att jag var ful, värdelös och att ingen någonsin skulle älska mig utan honom. Och jag trodde honom. Men efter skilsmässan — eller rättare sagt, efter hans otrohet — kändes det som om jag äntligen öppnade ögonen. Jag insåg vem jag egentligen hade levt med alla dessa år.
Mina väninnor rådde mig att registrera mig på en dejtingsajt — ”du behöver tänka på något annat”, sa de. Jag trodde inte riktigt att det skulle hjälpa, men en dag bestämde jag mig ändå för att försöka.
Plötsligt började dussintals män skriva till mig varje dag: komplimanger, uppmärksamhet, intresse. Jag var inte van vid det, men det kändes trevligt.
Med en av dem började jag skriva lite mer. Han var väldigt intelligent, bildad och hade en fin känsla för humor. Vi skrev i timmar, och jag märkte hur jag började se fram emot hans meddelanden.
Det enda märkliga var att han inte hade någon bild på sitt ansikte i profilen. Bara några detaljer: ögonen, händerna, en bild bakifrån. Men han verkade så uppriktig att jag inte tänkte mer på det.
Efter några veckor föreslog han att vi skulle träffas. Jag gick med på det. Jag lagade middag, klädde upp mig, städade lägenheten — jag ville att allt skulle vara perfekt. När det ringde på dörren började hjärtat bulta hårt. Jag gick för att öppna… och skrek av skräck. 😱😱 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
På tröskeln stod min exmans bror. Med en bukett blommor.
— Förlåt att jag inte sa något tidigare, — sa han tyst. — Jag trodde att du inte skulle vilja prata med mig.
— Vad gör du här? — viskade jag, oförstående.
— Jag har alltid varit kär i dig, — sa han och sänkte blicken. — Det gjorde ont att se hur min bror, den där idioten, inte uppskattade dig, bedrog dig, förödmjukade dig. Nu när du är fri… kanske vi kan få en chans?
Jag stod som förstenad, oförmögen att säga ett ord. Alla dessa år hade jag inte ens märkt hans uppmärksamhet. Och nu vet jag inte vad jag ska göra — bryta kontakten… eller ge honom en chans?
