Maken låste in sin gravida fru i ett kylrum i hopp om att ingen skulle misstänka något — men han hade ingen aning om vad som snart skulle hända 😱😨
Anna arbetade som kökschef på en av stadens mest kända restauranger. Hon var respekterad, älskad och uppskattad för sitt stora hjärta och sin talang.
När hon fick veta att hon var gravid var lyckan obegränsad — efter många års väntan hade ett mirakel äntligen hänt. Men hennes man, en framgångsrik affärsman, reagerade på ett helt annat sätt.
— Vi planerade inte att skaffa barn, — sa han irriterat. — Jag har problem med företaget just nu.
— Ja, men det här barnet har skickats till oss av Gud, — svarade Anna mjukt. — Vi måste ta emot det med kärlek.
Mannen sa inget mer, men från den dagen förändrades han. Han blev kall, distanserad, nästan som en främling. Han började ofta komma hem sent, slutade fråga hur hon mådde och verkade bara vänta på att hon skulle försvinna ur hans liv.
Månaderna gick. Anna fortsatte att arbeta i köket och försökte låta bli att tänka på det sorgliga. Hennes kollegor brukade säga att hon arbetade för mycket, men hon log alltid:
— Jag mår bra när jag jobbar. Ni är min familj.
En kväll, efter att restaurangen hade stängt och alla hade gått hem, hade Anna klätt om och var på väg ut. Plötsligt dök hennes man upp i dörröppningen.
— Vad gör du här? — frågade hon förvånat.
— Ingenting, — svarade han med ett stelt leende. — Jag ville bara köra hem min gravida fru.
Anna blev glad. För första gången på flera månader nämnde han barnet. Hennes hjärta började slå snabbare — kanske skulle allt bli bra igen? Hon märkte inte att hans händer skakade och att blicken flackade nervöst omkring.
— Har alla anställda gått hem? — frågade han lugnt.
— Ja, jag är ensam här. Varför frågar du?
— Bara nyfiken, — sa han och knuffade plötsligt in henne i det stora kylrummet, och slog igen den tunga dörren bakom henne.
Anna föll till golvet och skrek:
— Vad gör du?! Släpp ut mig! Jag ber dig!
— Du stannar här i natt, — sa han kallt. — Jag hoppas att vi aldrig ses igen.
Temperaturen i rummet var nära noll. Anna skakade, ropade, bad om hjälp, men ingen hörde henne. Av chocken började hon få värkar. Hon sjönk ner på golvet, höll om magen och försökte bevara lite värme.
Hennes man gick lugnt därifrån, övertygad om att allt nästa morgon skulle se ut som en olycka. Ingen skulle misstänka något — kylrummet användes ju ofta av kockarna.
Men han visste inte att hans liv snart skulle rasa samman. 😱😱 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Vid säkerhetsposten arbetade en ung vakt som märkte något märkligt: enligt listan fanns det fortfarande någon kvar i byggnaden. Han gick för att kontrollera och såg någon inne i kylrummet. Han rusade fram, öppnade dörren — och såg en kvinna ligga på golvet, halvt medvetslös. Han ringde genast ambulansen.
Anna hann föras till sjukhuset i tid. På grund av chocken födde hon för tidigt, men barnet överlevde. När hon återfick medvetandet på sjukhuset berättade hon allt för polisen.
Maken greps direkt på sitt arbete. Under förhöret erkände han:
— Jag hade skulder. Jag hoppades kunna ärva huset och pengarna efter min fru. Jag trodde aldrig att det skulle gå så långt …
Nu avtjänar han sitt fängelsestraff, medan Anna varje kväll håller sin son i famnen, ser honom i ögonen och viskar:
— För din skull överlevde jag. För din skull.
