På planet lade en tjej sin smutsiga fot på bordet vid den lediga stolen: jag bad henne artigt att ta bort foten, men sedan var jag tvungen att förklara lite hårdare 😏😔
Nyligen flög jag en kort flygning — bara två timmar, men den här flygningen kommer jag aldrig att glömma. Först var allt som vanligt: jag tog min plats vid gången, den intilliggande stolen var tom, och vid fönstret satt en ung tjej.
Ungefär tio minuter efter start började hon bete sig konstigt. Först tog hon långsamt av sig strumporna, sedan knäppte hon upp och tog av sig tröjan, och hade bara ett kort linne kvar. Sedan tog hon fram mat och började äta, så högljutt att det verkade som att hon gjorde det med flit.
Men höjdpunkten var hennes smutsiga, uppenbarligen länge otvättade fot, som hon utan skam lade på bordet vid den lediga stolen — precis framför mig. Den där foten luktade så fruktansvärt att jag nästan spydde.
Jag försökte lösa det hela vänligt. Jag lutade mig mot henne och sa artigt:
— Ursäkta, du är inte ensam i kabinen, var snäll och respektera de andra passagerarna.
Hon fnös bara föraktfullt och viftade bort det:
— Platsen är ledig, jag kan göra vad jag vill.
Mitt tålamod tog slut. Jag kom på en enkel men effektiv plan för att sätta den fräcka tjejen på plats. 😬😢 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Jag reste mig upp, gick till flygvärdinnan och bad om ett glas varm kaffe. När jag kom tillbaka till min plats spillde jag av misstag — verkligen av misstag! — kaffet på hennes äckliga fot.
Tjejen hoppade upp och skrek:
— Vad gör du?!
Jag tittade lugnt på henne och sa:
— Förlåt, jag snubblade, men vet du, på ett så trångt plan är det bättre att hålla fötterna för sig själv. Det är säkrare och… artigare.
Tjejen torkade sin fot med servetter och vågade inte lägga ut den igen, och resten av flygningen satt hon tyst som en mus.
Efter den här händelsen förstod jag en sak: ibland ska man inte vara för artig, folk tar artighet som en svaghet.
