Pojken gav lärarinnan en konstig låda, klasskamraterna skrattade – men när hon öppnade den blev alla chockade 😱😱
I slutet av skolåret bestämde sig sjundeklassarna för att fira sin lärare. Nästan alla hade med sig blommor, presentaskar eller kort. Det var en glad stämning i luften, barnen pratade livligt om vad de hade gett.
Då gick han fram till lärarens bord — en tyst och tillbakadragen pojke som de flesta ofta glömde namnet på. Han hade svårt i skolan, trots att han var mycket begåvad. Under det senaste året hade hans mamma varit allvarligt sjuk och inte kunnat hjälpa honom med läxorna – och nyligen hade hon gått bort 😥
Pojkens ansikte bar på ett osäkert leende, och i händerna höll han en konstig låda inslagen i brunt papper och fasttejpad med gammal tejp. Någon fnissade genast. Någon viskade:
— Den fattige har tagit med skräp igen…
Lärarinnan tog automatiskt emot lådan, redo att tacka honom och ställa undan den, som hon brukade. Men något i pojkens ögon – en blick fylld av oro och hopp – fick henne att öppna den direkt.
När hon tog bort pappret och lyfte på locket blev det plötsligt helt tyst i klassrummet. Alla tystnade, och lärarinnan såg förvånat på pojken 😲😲
(Fortsättning i första kommentaren 👇👇)
Inuti lådan låg ett gammalt armband med konstgjorda stenar, lite slitet, och en nästan tom flaska billig parfym.
— Det… det var mammas, — sa pojken tyst och valde sina ord med möda. — Jag tänkte bara… kanske ni ville ha det…
Skratt hördes igen från bänkarna längst bak.
— Det där är ju bara skräp, — viskade någon.
Men just då förändrades lärarens ansikte. Det blev allvarligt. Hon tog långsamt upp armbandet och satte det på handleden. Sedan öppnade hon parfymflaskan och sprayade lite på sin klänning.
— Du luktar som mamma, — viskade pojken, och hans ögon blev blanka.
Lärarinnan rätade på ryggen.
— En mycket fin doft, eller hur, barn?
Klassrummet var tyst. Några barn nickade försiktigt. Fnisset tystnade.
Från den dagen förändrades allt. Läraren började titta mer på pojken. Efter lektionerna stannade hon kvar och hjälpte honom förstå det han inte hunnit med.
Hon fick veta att han bodde med sin mormor, att mamman dog bara en månad tidigare, och att pappan lämnat familjen långt innan dess.
Med tiden blev pojken mer självsäker. Hans betyg blev bättre. Och det viktigaste – han började tro på sig själv.
