— Sov i köket, du är ju ung — sa svärmor och gav mitt rum till gästerna: men jag hade en plan för att få ut dem ur mitt rum 😊😱
När svärmor sa att släktingar från byn skulle komma blev jag till och med glad — tänkte att några äldre tanter stannar ett par dagar, dricker te, småpratar och åker sen hem. Jag hade inget emot det. Tills hon sa:
— De får sova i ditt rum. I din säng. Det är mysigare där.
Jag förstod inte direkt vad jag hörde.
— Ursäkta, i mitt rum? I min säng? Och var ska jag sova då?
Svärmor tittade på mig som om jag vore den mest egoistiska personen på jorden.
— Sov i köket. Du är ung — du kan sova var som helst. Men de från byn är trötta, de behöver vila.
Mina artiga invändningar möttes av en tegelvägg. Svärmor bar redan kuddar och täcken in i mitt rum. Gästerna stod i hallen och beundrade inredningen som om de gått in i Versailles.
Jag försökte säga att vi har en soffa i vardagsrummet och en luftmadrass, men svärmor avbröt:
— De där gamla från byn kommer få ont i ryggen av soffan! Det drar där! Ämnet är avslutat.
Jag skakade av ilska. Jag gick till köket med min filt och kände mig som en främling i mitt eget hem.
Men ju mer jag tänkte på det, desto tydligare blev det: så här får det inte vara. Ska jag verkligen uthärda förödmjukelsen i namn av ”respekt för gästerna”?
Då kom jag på en idé för att lära svärmor en läxa och få bort de oönskade gästerna från mitt rum 😊🫣 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
I garderoben stod en liten flaska med pepparmyntolja. Mycket koncentrerad. Jag droppade rikligt på kuddarna och lakanen medan gästerna var i badrummet.
Rummet luktade på nolltid så starkt att ögonen sved och det var svårt att andas.
Sedan ställde jag obemärkt en aromalampa med… vinäger bredvid sängen. Ja, precis den som ”äter hjärnan”. Jag tände den och gick därifrån.
Efter femton minuter började showen.
En av tanterna flög ut ur rummet, hostandes och viftande med armarna:
— Det stinker där inne! Jag kan inte öppna ögonen!
Svärmor gick in, kom ut efter fem sekunder och höll för näsan:
— Herregud, vad är det för lukt?!
— Oj, jag vet inte, — ryckte jag på axlarna. — Kanske ventilationen. Eller den gamla madrassen. Jag har ju alltid sovit i köket, har aldrig märkt något…
Till slut flyttade gästerna till vardagsrummet. Och svärmor, stolt över att visa att ”hon bryr sig inte om var hon sover”, gick till köket.
Och jag? Jag la mig i min säng. Öppnade fönstret. Satt på fläkten. Och sov som en prinsessa.
Sen dess har ingen vågat röra mitt rum igen.
