Under bagagekontrollen av en äldre kvinna lade säkerhetsvakten märke till något märkligt på skannern och beordrade att resväskan skulle öppnas – det som fanns inuti chockade alla 😲😨
Den gamla kvinnan såg trött men vänlig ut. Vid passkontrollen berättade hon tyst att hon skulle resa till sina barnbarn för att tillbringa vintern med dem – de hade inte setts på länge, hon saknade dem och hade bestämt sig för att hälsa på. Efter att hennes dokument hade kontrollerats, rullade hon lugnt sin gamla grå resväska mot säkerhetsbandet.
Säkerhetsvakten, en ung man i uniform, följde noggrant skärmen på skannern. Han gäspade medan väska efter väska passerade, tills han plötsligt såg en konstig bild: något ovanligt fanns inuti en av dem.
– Vänta lite… – mumlade han och lutade sig närmare skärmen. – Vad är det där…?
Han lyfte blicken, och hans ögon stannade på den äldre kvinnan med sjal, som resväskan tillhörde.
– Frun, vad har ni där inne?
– Inget särskilt, – svarade hon mjukt. – Bara några presenter till mina barnbarn.
– Frun, – sa vakten allvarligt, – jag ser att ni inte talar sanning. Vad finns där inne?
Kvinnan sänkte blicken. Hennes händer började skaka märkbart. Hon såg rädd ut.
– Det finns ingenting… jag sa ju det redan.
– Då måste jag öppna väskan, – sa vakten bestämt.
– Ni har ingen rätt! Jag säger inte koden! – utbrast hon.
Men det var redan för sent. Vakten tog fram en tång, låset klickade till, väskan öppnades – och alla runtom stelnade till.
Inuti fanns… 😱😲 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Där satt tre levande höns. Bredvid låg en näve säd och en gammal trasa, som kvinnan troligen använt för att täcka dem under resan. En höna kacklade tyst, en annan försökte ta sig ut.
– Det är… levande höns, – sa vakten förvånat.
– Ja, – svarade kvinnan lugnt. – Jag sa ju att jag tar med presenter till mina barnbarn.
– Frun, ni vet väl att det är förbjudet att transportera djur utan tillstånd!
Den gamla kvinnan suckade djupt:
– Jag ville bara att mina barnbarn skulle få äta färsk soppa. Där borta är allt så dyrt, och de här hönsen har jag fött upp själv – de är goda, hemlagade…
Vakten visste inte vad han skulle säga. Han såg på sin kollega – som bara ryckte på axlarna. Efter en kort diskussion beslutade chefen för säkerheten att hönsen skulle lämnas till flygplatsens veterinärtjänst och att en rapport skulle skrivas om kvinnan.
När personalen försiktigt tog ut djuren ur väskan började den gamla kvinnan gråta.
– Förlåt mig, jag menade inget illa…
Vakten svarade mjukt:
– Vi förstår, frun. Men reglerna gäller för alla.
Hönsen placerades i karantän, och senare gick en lokal gård med på att ta emot dem. Kvinnan fick till slut flyga vidare, men utan sin “gåva”.
Strax före avgången sa hon tyst till vakten:
– Säg till dem att inte glömma mig – de där hönsen är mina.
Den unge mannen log, för första gången den dagen, och svarade:
– Jag lovar, frun. De kommer att vara i goda händer.
