Vår katt satt hela natten vid sovrumsdörren och jamade klagande: på morgonen märkte vi något hemskt 😱😱
Vår röda katt som heter Sima har alltid varit ovanligt smart och kärleksfull. Sedan hon var liten visade hon en speciell kattsinne – hon förstod när vi var ledsna, när vi var upptagna och gick aldrig in där det inte behövdes. Det var som om hon läste våra tankar och respekterade våra gränser, även när det gällde den förbjudna dörren till vårt sovrum. Sima visste att hon inte fick gå in där och accepterade det alltid lugnt.
Men de senaste veckorna förändrades hennes beteende. Hon blev orolig, rastlös, och satt ofta dag och natt vid sovrumsdörren och jamade klagande och högt, som om hon bad att få komma in. Hon satt orörlig på samma plats vid dörren och tittade noga mot något.
Vi försökte förstå vad som hände. Vi matade henne med den bästa maten, tog ut henne på promenader och försökte ge så mycket uppmärksamhet som möjligt, men Sima lämnade inte dörren. På nätterna blev hennes gråt särskilt bitter och vårt hjärta brast av medlidande.
Den natten orkade jag inte längre — jag öppnade dörren och lät henne sova hos oss. Sima gick försiktigt in, som om hon var rädd att störa vår frid, och la sig tyst vid fotändan av sängen. Hon sov djupt, nästan utan rörelse, som om hon äntligen kände sig trygg.
Men på morgonen märkte vi något väldigt skrämmande 😱😢 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Vi upptäckte att Sima inte längre andades. Den natten lämnade hon oss.
Denna kloka, trogna katt ville tydligen bara säga farväl på sitt sätt, tillbringa sina sista timmar nära de ägare hon älskade av hela sitt hjärta. Vi grät och kunde inte tro att hon inte längre var här.
Några dagar senare, när vi städade huset, hittade vi hennes lilla gömställe bakom soffan — där låg alla godsaker vi gett Sima på sistone.
Hon hade inte ätit dem utan lagt dem försiktigt på en dold plats, som om hon inte längre hade aptit eftersom hon visste att hennes väg närmade sig slutet — eller så sparade hon dem för oss.
Sima levde ett långt och lyckligt liv och gick bort lika värdigt som hon levde: med kärlek och respekt för dem hon valt som sin familj.
