En äldre kvinna hade sparat pengar för att anlita en så kallad ”man för en timme” — men när en ung, muskulös man dök upp hemma hos henne, var hon nära att skrika av chock 😱😨
De senaste månaderna hade varit särskilt svåra för henne. Hon klagade ofta för sin granne:
— Krannen läcker, och jag kan inte ens laga den. Jag har ju inga verktyg! Ser du den där stolen? Man kan knappt sitta på den, den vinglar. Och taket läcker också… allt måste jag göra själv, alltid själv…
Grannen suckade:
— Då får du ringa en ”man för en timme”.
— En vadå?
— Du ringer ett nummer, säger vad som behöver fixas, och så kommer en man hem till dig och gör det. Du betalar honom efteråt.
Den gamla damen tyckte idén lät bra. Hon tog fram sina sparpengar — de hon lagt undan ”för en regnig dag” — och bestämde sig för att chansa.
Nästa dag knackade det på dörren.
På trappan stod en lång, vältränad man i blå uniform, med en verktygsväska i handen och ett vänligt leende på läpparna.
— God dag, ni har beställt hantverkare? — frågade han artigt.
Kvinnan blev förvirrad — hon hade inte väntat sig att det skulle komma en så ung och snygg man.
— Ja, ja, kom in, min pojke, jag har mycket att fixa, — sa hon vänligt.
Hon släppte in främlingen i sitt hem, utan att ana vilket fruktansvärt öde som snart väntade henne 😱😨 (Fortsättning i första kommentaren 👇👇)
Den unge mannen undersökte kranen, eluttaget, stolen och spikade till och med upp en hylla. Han arbetade snabbt och säkert, log hela tiden och skämtade.
Den gamla kvinnan, nöjd, ställde fram bullar och saft på bordet:
— Sätt dig, kära du, vila lite. Låt mig bjuda dig, du springer säkert runt hela dagen från hus till hus.
Mannen log, tog ett glas och frågade i förbifarten:
— Har du bott ensam länge? Kommer dina barn aldrig och hälsar på?
Kvinnan suckade och berättade om sitt liv. Hennes man var död, barnen bodde långt borta, och den enda släktingen hon hade var grannen bredvid.
Det verkade bara vara ett artigt samtal…
När mannen var färdig sa den gamla damen att hon skulle gå över till grannen en stund för att lämna ett brev.
— Självklart, gå du, — svarade han lugnt. — Jag ska bara kontrollera att allt sitter som det ska.
Men så fort dörren stängdes bakom henne förändrades han. Leendet försvann. Han gick snabbt igenom rummen, öppnade lådor, garderober och byråer.
Han tog ner den gamla vägklockan, skruvade loss tv:n, stoppade ner laptopen i väskan och öppnade smyckeskrinet.
När kvinnan kom tillbaka stod han redan vid dörren, som om han var på väg att gå.
— Allt är klart, mormor, inget läcker längre, — sa han och gick mot utgången.
Men när hon kom närmare vände han sig plötsligt om och slog henne i huvudet med ett tungt föremål.
Hon vaknade senare på sjukhuset. Hjärnskakning — men lyckligtvis hade hon överlevt.
När hon fick tillbaka sin telefon ringde hon till firman för att klaga.
— Förlåt, men vi har ingen anställd som stämmer med den beskrivningen, — svarade kvinnan i andra änden. — Ingen av våra hantverkare har varit hos dig.
Den gamla kvinnan lade långsamt på, grep tag i lakanet med sina darrande händer och viskade:
— Då… var det han som hittade mig.
