En lågstadielärare lade märke till att en av hennes elever efter lektionerna begravde sina böcker och skrivhäften under ett träd: läraren blev chockad när hon fick veta varför flickan gjorde det 😱🤔
I klassen fanns alltid en flicka som stack ut — tystlåten, tillbakadragen men otroligt intelligent. Hon kunde svara på de svåraste frågorna, löste uppgifter snabbare än alla andra och läste som om varje ord gick rakt in i hjärtat. Men hon hade inga vänner och höll sig för sig själv. Klasskamraterna undvek henne: alla visste att hon kom från en fattig familj och de retade och mobbade henne.
Läraren tyckte synd om henne, men något annat oroade henne ännu mer. Varje dag efter skolan skyndade flickan sig inte hem.
Hon gick ut på gården bakom skolan, satte sig under ett gammalt träd och skrev länge i sina häften, räknade, läste i sina böcker. Och sedan gjorde hon något som en dag fick läraren att tappa andan: flickan grävde ett litet hål och begravde där sina böcker och häften, täckte dem med jord.
Det upprepades dag efter dag. Till slut, en dag, stod läraren inte ut längre och gick fram till flickan.
— Varför gör du det här? — frågade hon mjukt.
Flickan stelnade till, tryckte häftena mot bröstet och svarade tyst. 😱🤔 Läraren blev chockad av svaret 😨 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
— Pappa får inte se dem. Han förbjuder mig att studera.
Och sedan kom en bekännelse som skakade läraren. Fadern ansåg att en kvinna bara skulle kunna laga mat, tvätta och städa.
Han var emot skolan, sa att kunskap bara förstörde en flicka och att hennes framtid var att gifta sig vid arton års ålder.
När fadern en dag kom på sin dotter med att göra läxorna, ryckte han ifrån henne alla häften, rev sönder böckerna och kastade dem i elden. Flickan grät, bad honom att inte ta ifrån henne det enda som gav henne glädje, men fadern var obeveklig.
Sedan dess gömde hon sina böcker under trädet för att pappan inte skulle hitta dem hemma. Hon satt på den kalla marken, gjorde sina läxor, begravde dem igen och gick hem som om hon inte hade någonting.
Läraren lyssnade och kunde knappt tro det. Framför henne stod ett barn som kämpade för rätten att få lära sig, gömde kunskapen som en hemlig skatt.
Tårarna steg i hennes ögon, och i hjärtat växte en beslutsamhet — hon skulle inte låta flickan förlora sin framtid.
