En sjuksköterska ville stjäla en dyr ring från en avliden man, men när hon rörde hans hand skrek hon av skräck 😱😱
Sjuksköterskan Anna hade arbetat nästan tre år på obduktion. Under den tiden hade hon vant sig vid allt: den isiga lukten, tystnaden, dödens likgiltighet. Men ju mer tiden gick, desto tydligare insåg hon: man kunde inte bli rik på det här jobbet. Lönen räckte knappt till att hyra ett rum och köpa mat, medan Anna drömde om något annat — ett eget hus, resor till länder hon bara sett på bilder.
Men dessa drömmar skulle inte gå i uppfyllelse om hon fortsatte arbeta ärligt. Så Anna tog ett steg som ingen fick veta: hon började stjäla.
Inte från kollegor, inte från sjukhuset — utan från dem som aldrig skulle vakna igen. Folk kom ofta till obduktionen med dyra smycken, ringar, kedjor eller klockor.
Ibland till och med med plånböcker eller bilnycklar. Familjemedlemmar märkte sällan något saknat: de var för skakade av döden i sig. Och även om de kom ihåg detaljerna, skulle ingen på obduktionen kunna ge ett exakt svar.
För Anna blev detta “lättförtjänta pengar”. Och en dag kom en man på omkring trettiofem år till obduktionen. Dödsorsak: hjärtstopp. Ung, inte gammal, och uppenbarligen från en välbärgad familj: kläderna var dyra och välvårdade. Men det som fångade Annas uppmärksamhet mest var guldringen på hans ringfinger. Tjock, massiv, med en dämpad glans — definitivt inte en billig prydnad.
“Den måste vara dyr…” tänkte hon.
Hon bestämde sig för att vänta på rätt ögonblick. På kvällen, när jourläkaren hade gått och vårdaren tagit sängen till rummet intill, var Anna ensam med mannen. Hon visste att kamerorna i den här delen av obduktionen inte hade fungerat på länge — ledningarna var trasiga och ingen hade lagat dem.
Hon gick närmare och böjde sig över mannen. Hans ansikte var lugnt, som om han bara sov. Men Anna hade sett hundratals sådana “sovande” — för henne var han inte en människa, utan ett objekt. Hon sträckte ut handen och försökte försiktigt ta av ringen.
Men när hon rörde vid ringen höll hennes hjärta på att stanna 😱😱 — Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Mannens hand var varm.
Hon drog tillbaka fingrarna och blev blek. Hon stod stilla i några sekunder, oförmögen att tro på vad som hände. Tankarna snurrade i hennes huvud: “Det här kan inte vara… Döda är inte varma. Jag måste ha misstagit mig. Det är bara nerverna…”
Men den inre rösten tystnade inte. Skakande rörde hon vid hans handled igen och den här gången lade fingrarna på pulsen.
Puls. Svag, knappt märkbar — men en puls.
Anna drog hastigt tillbaka och höll för munnen för att inte skrika. Hon kände yrsel: mannen var vid liv.
Om hon inte hade försökt ta av ringen skulle han ha blivit betraktad som död, och nästa dag skulle hans kropp obducerats.
Sekunderna kändes som en evighet. Anna förstod: hennes vana att stjäla hade just räddat en människas liv. Hon sprang för att få hjälp, ropande på läkaren.
Senare visade det sig att mannen hade fått ett sällsynt anfall — en djup letargisk sömn. Hans hjärta hade saktat ner till gränsen, andningen var nästan obefintlig, och även en erfaren läkare trodde att han var död.
Men tack vare Anna, tack vare hennes kriminella men ödesdigra handling, överlevde mannen.
Och bara hon visste att orsaken till detta mirakulösa räddande inte var hennes samvetsgrannhet, utan hennes girighet.
