Flera dagar i rad kom en liten flicka fram till min ytterdörr, stod där i några minuter och sprang sedan iväg: jag blev orolig för barnet och bestämde mig för att hitta hennes föräldrar — och fick veta något helt oväntat

Flera dagar i rad kom en liten flicka fram till min ytterdörr, stod där i några minuter och sprang sedan iväg: jag blev orolig för barnet och bestämde mig för att hitta hennes föräldrar — och fick veta något helt oväntat 😲😱

Flera dagar i rad kom en liten flicka fram till min ytterdörr, stod där i några minuter och sprang sedan iväg: jag blev orolig för barnet och bestämde mig för att hitta hennes föräldrar — och fick veta något helt oväntat

Nästan varje dag, exakt vid lunchtid, dök samma flicka upp på min trappa. Söt, prydligt klädd, med runda kinder och en liten nallebjörn i händerna.

Hon stod framför dörren och tittade rakt in i dörrklockans kamera — som om hon väntade på något.

Ofta var jag på jobbet vid den tiden, så jag kunde inte öppna dörren för att ta reda på vem hon var eller varför hon kom. Varje gång hände samma sak: flickan ringde på, väntade en minut eller två och sprang sedan iväg runt hörnet.

Ingen bil, inga vuxna i närheten. För att vara ärlig blev jag mer och mer orolig för varje dag som gick. Var var hennes föräldrar? Varför gick ett så litet barn omkring ensam?

Jag började frukta att något hemskt hade hänt.

Flera dagar i rad kom en liten flicka fram till min ytterdörr, stod där i några minuter och sprang sedan iväg: jag blev orolig för barnet och bestämde mig för att hitta hennes föräldrar — och fick veta något helt oväntat

En kväll stod jag inte ut längre och gick till polisen med inspelningarna. Poliserna hittade snabbt flickans familjs adress och kallade in mamman till stationen. Och då fick vi veta något helt oväntat 😲😱
👉 Fortsättning i första kommentaren 👇👇

När kvinnan kom in och hörde vad hon anklagades för började hon plötsligt skratta högt.

— Förlåt, — sa hon medan hon torkade tårarna, — men min dotter är i den åldern då allt är spännande. Vi bor nära er och går ofta på promenad längs er gata. Varje gång vi går förbi ert hus säger hon: ”Jag vill säga hej till den där tanten!” Hon springer fram, ringer på dörren och kommer sedan tillbaka. Jag väntar alltid på henne vid grindens kant.

Jag blev förbluffad.

— Men varför just mitt hus? — frågade jag.

Kvinnan log igen:

Flera dagar i rad kom en liten flicka fram till min ytterdörr, stod där i några minuter och sprang sedan iväg: jag blev orolig för barnet och bestämde mig för att hitta hennes föräldrar — och fick veta något helt oväntat

— Ni minns det kanske inte, men en sommar gav ni min dotter ett äpple när hon hade ramlat. Sedan dess är hon övertygad om att hon måste komma varje dag för att önska er en trevlig dag.

Polisen och jag såg på varandra och började skratta. Det visade sig att den ”mystiska besökaren” bara var en snäll liten flicka som kom varje dag för att säga ”hej” till någon som en gång hade visat henne lite vänlighet.