Äntligen tog regnet slut. Luften blev frisk, solen tittade fram bakom molnen, och jag bestämde mig – nu är det dags att öppna fönstren och städa lite 😲 De har varit stängda så länge – i flera månader, om jag ska vara ärlig. Jag sträckte mig mot ramen, öppnade fönstret, och… stelnade till 😨😱
Längs insidan av fönsterkonstruktionen låg tiotals små gula kulor utspridda. De såg märkliga ut – som pyttesmå insektsägg eller främmande granulat, fastklistrade i varje springa och skarv 😬 Av ren förvåning drog jag tillbaka handen. Jag försökte torka bort dem med en fuktig trasa, men de var väldigt hårda 😱 Först då förstod jag vad det var… Fortsättning i artikeln under bilden 👇👇
Nyfikenheten tog som vanligt över. Jag försökte krossa en – den var hård, nästan som plast, och ihålig inuti. Det gick inte att bara ta bort dem – hala, små, envisa och svåra att få grepp om.
Jag var tvungen att stanna upp och ta reda på vad jag hade att göra med. Efter några sökningar blev det tydligt – det var kiselsyragelkulor.
De där som man brukar hitta i små påsar med texten ”Do Not Eat”. Men de här hade inte kommit från en påse, utan från ett skadat tätningslager mellan glasrutorna.
När tätningen i kanten bryts ner börjar fuktabsorberaren läcka ut – bokstavligen trilla ut.
Det betyder att fönstrets inre täthet är bruten. Och det kan leda till immiga rutor, mögelbildning och försämrad isolering.
Nu sitter jag här och funderar – måste jag byta hela fönstret, eller finns det en annan lösning? Har du varit med om något liknande? Vad gjorde du?
